Tänkte jag, maj 2022, när jag satt och lyssnade på Martina Wärenfeldt och Maria Lindberg som visade hur man kunde tänka och göra med tävlingsbilder, som en liten del av innehållet på den mest fantastiska tvådagars fotoworkshopen.
Oktober 2023 satt jag med ett SM-brons i handen! Hur hände detta? 😯
Jag var ju faktiskt övertygad om att jag inte skulle tävla med någon bild, någonsin. Och det är det som är något av det mest spännande med livet - att man aldrig vet vart det tar en. Eller rättare sagt, vilka dörrar du själv väljer att öppna. För ingen möjlighet finns kvar om du låter dörrarna förbli stängda. Jag deltog ju självmant i SM det året som en rolig utmaning, och lite visste jag att det skulle tända en låga! Jag är så glad att jag öppnade den dörren. Ett sånt spännande sätt att utmana sig själv, framför allt. Att få möjligheten att få ens arbete bedömd av experter och kunna fira om man skulle nå en viss nivå av yrkesskicklighet. Att växa genom att våga utsätta sig för risker.
Man får alltid ändra sina intressen och sina vägar i livet. Sina drömmar och sina mål. Du får ändra dig, det är lugnt. På något sätt så har det varit, i alla fall som jag känt på, en skam förknippat med att ändra sig kring saker och ting. Som att det är mer beundransvärt att alltid stå fast vid någon punkt man stannade vid för länge sen, i stället för att flytta blicken och prova gå åt ett annat håll. Utvecklas, helt enkelt. Kanske för att det är svårt att förstå, när någon annan byter åsikt/jobb/mål/dröm, så vi känner ett behov för att ifrågasätta dem. Kanske utmanar det vilken uppfattning vi har om någon, vilket fack vi hade dem i. Eller så kanske vi själv önskar att vi vågade ändra oss, kanske för länge sen, men känner att det är lättare att ifrågasätta än att göra ändringar själv.
Detta är så klart ingen dramatisk ändring för min del, men känslorna kring detta dyker ändå upp när "att ändra sig" kommer på tal.
I alla fall! Jag är rätt ny till tävlandet, och har i tillägg till SM deltagit i WPE tre gånger nu. Det är en internationell fototävling som hålls tre gånger per år. Inte lika högtidligt och omständligt som SM (inga krav på att visa raw-filer och ingen print-final - och inte ens en titel på bilden!), och inte lika "viktigt" i mina ögon, men så spännande att tävla på internationell nivå. Sverige gör det väldigt bra där som har rank nummer 4 av alla länder i världen.
Jag ska inte gå in på poängsystemet för det kan kräva ett eget inlägg 😅, men i dag kom resultaten för den andra deltävlingen i år och jag fick en tillräckligt hög poäng på en av mina bilder för att få en silver-utmärkelse!🥳 Detta är bilden ifråga. Eller egentligen två bilder, sammansatt till en!
En tävlingsbild och en kundbild kan vara samma sak (detta är en kundbild), men ofta är det en annan typ av process. Att fota för en kund är att fånga och ta vara på deras viktiga minnen på ett så äkta och vackert sätt som möjligt. Bilderna ska älskas främst på grund av kärleken till personerna på bilderna.
Kunden synar inte bilden i sömmarna och kikar efter ljus, färg och originalitet så som domarna i fototävlingar gör. Så klart det är viktigt med en kvalitativ bild rent tekniskt där med, men känslan bilden ger för kunden går alltid före. Domarna har ingen personlig koppling till bilden, och dömer så klart utifrån kreativitet, kvalitet ljus, färg, redigering, posering och storytelling. Det är därför vanligt att anordna specifika fotograferingar för tävlingar, med skickliga modeller och helt fria, kreativa koncept. At utgå från en idé, i stället för att utgå från att föreviga minnen för någon.
Två helt olika koncept och typer av fotografering, och jag ser fram emot att utforska den andra mer och mer!
